Inledning

När hon i efterhand började tänka igenom det, hade hon ofta problem med att hitta en utgångspunkt, en plats eller händelse som kickade igång systemet, som fick henne att landa i den där smutsiga hålan. Men hon fann sällan någon, utan famlade i mörker som en man i en underjordisk grotta utan ficklampa i handen. Ytterst förvirrande, eftersom hon var den typen av kvinna som ansåg att allt hade en logisk utgångspunkt, det fanns ett epicentra för alla händelser...

Men när Jocelyn Grace fyllde trettiosex, lyckades hon äntligen sätta fast en punkt i sin historia, en händelse som verkade ha startat alla andra efter den. Den där förbannade eftermiddagen på caféet, där ingenting gick som det skulle.

Vad tycker ni om den här inledningen? Är det här något ni hade fortsatt läsa, eller någonting ni hade låtit bli? Lämna gärna åsikter i kommentarsfältet!